Curatorstext / Animalisk

Av Filipa Ramos

Dina fötter är nu längre, är täckta med orange päls och har tre tår,
den mittersta mycket längre än de andra två. En blick bakom dig och du kommer att
se en stor underkropp med en lång, tjock svans fäst vid den. Du är fortfarande
en aning tvåfotad, men när du hoppar vet du att det kommer att vara
i en ställning som nästan är fyrbent. Du har blivit en känguru.
Ur Annika Larssons verk Animal

Animalisk undersöker hur konstnärer har intresserat sig för relationen mellan människor och natur och i sin konst skapat nya kopplingar mellan människan och andra djur. Utställningen presenterar 17 konstnärer från olika generationer, bakgrunder och kontexter vars verk spänner över olika medier: film och video, teckning och skulptur, installation och ljud.

Genom att porträttera relationer mellan människa och djur utforskar utställningen avgörande problem för vår tid av miljömässig bräcklighet och ekologisk fara. Istället för katastrofbudskap presenterar den anslående, engagerande visioner och gester som appellerar till empati, förändring och lärande. Storskaliga installationer och skulpturer, intrikata väggkollage, involverande miljöer och både historiska och nutida konstverk.

Suffixet "isk" i utställningens titel refererar till något som liknar, till att vara i stil med något. Att vara Animalisk är att erinra om ett djur, att vara djurliknande, att ha potential att kunna bli ett annat djur. Utställningen presenterar konstverk som jämnar ut skillnader mellan människan och andra arter, och som omprövar hierarkierna i den vida sfär där alla livsformer är sammankopplade.

Verken utforskar också hur möjligheten att bli en annan (bli djur - bli annorlunda - bli ny) skapar ett engagerat, tolerant och medkännande sätt att existera i världen, en politisk och social predisposition att acceptera och engagera sig i andra.

Animalisk erbjuder praktiska, poetiska, politiska och sensoriska upplevelser av att bli en annan genom att reflektera över de transformationer som en sådan process kan generera i våra kroppar, sinnen och i våra kognitiva, känslomässiga och perceptiva system.

Utställningen är fylld av ljud och rop; ljuddimensionen är lika viktig som komponenterna för ögat. Den presenterar visuella, uppslukande verk som utvecklas i tid och rum (film, video, installationer) och skapar dynamiska och lockande upplevelser. Där finns inga pälsar eller skinn, inget fetischerande på andra arters kroppar.

Teoretiskt befinner sig utställningen i skärningspunkten mellan filosofi och etik, kritisk teori, postkolonialism, feminism och genusstudier, filmkritik, livsvetenskap och ekokritik. Olika ämnen och teoretiska positioner möts runt ett engagemang för förändring.

Med utgångspunkten att förändring endast kan äga rum om den sker i oss själva är utställningen en inbjudan att omfamna det annorlunda inom oss. Att bli en annan, inte genom att härma annanhet utan genom att inom sig erfara vad det betyder att existera på ett annat sätt: i ett annat kön, hudfärg, ålder eller art.

Utställningen föreslår också konsten som föregångare för humaniora genom att öppna sig för ett nytt system av poetiskt, kritiskt och teoretiskt tänkande och generera kunskap tvärs över arter och existenser.

Animalisk vecklar ut sig organiskt. Utställningen har många ingångar och utgångar, ingen särskild början eller slut. Utställningens logik - något som är framför oss - öppnar sig för att vara en plats på insidan, en inre plats. Utställningens transformativa erbjudande stärks av dess många entréer via fängslande miljöer som genom lek med ljus, rörelse och mörker väcker känslan av att bli en annan, av att vara i en annan kropp.