Under 48 timmar den sista helgen för Larissa Sansours utställning på Bildmuseet strömmar vi hennes tvåkanaliga science fiction-film In Vitro (28 min). Missa inte chansen att se denna vackra och tänkvärda film hemma i soffan, eller var i världen du än befinner dig. Språk: Arabiska. Du ser filmen med svensk undertext via den här länken:
OM FILMEN
In Vitro utspelar sig i Betlehem, Palestina, efter att en förödande katastrof har förstört staden. Väldiga strömmar av trögflytande svart olja väller fram genom gatorna och översvämmar de gamla stadsdelarna. Floden av olja når Krubbans torg framför Födelse-kyrkan, som fattar eld. Staden är övergiven. Invånarna har sökt skydd under den och lever i bunkrar i väntan på att det ska bli möjligt att vistas ovan jord igen.
I en av bunkrarna möter vi den unga Alia som besöker sin åldrade och döende lärare Dunia. I ett underjordiskt växthus försöker de tillsammans med andra forskare odla fram grödor och växter från frön som samlats in före katastrofen. De hoppas en dag kunna återskapa världen som den var före apokalypsen. Dialogen mellan de två kvinnorna utvecklar sig till ett samtal om minnen. Alia är född i exil under jord i ett omfattande kloningsprogram, och hon har därför aldrig sett den plats som hon ska hjälpa till att återskapa. Trots det minns hon detaljerade scener från livet före katastrofen. Hon har aldrig upplevt soluppgång eller solnedgång, ändå minns hon skymning och gryning. Hennes egna minnesbilder har bytts ut mot berättelser som planterats in i henne.
I filmen förekommer glimtar av hågkomster från det tidigare livet, av vardagshändelser på marknaden, dånande kyrkklockor, olivskördar, uppväxten i ett radhus och flykten ut ur staden när katastrofen slog till. Medan Dunia och den äldre generationen upplever livet i underjorden som en tillfällig exil, är tillvaron i bunkern det enda som Alia känner till.
Alia ifrågasätter om arvet och minnena som har överförts till henne är till någon nytta, när den gamla världen har förstörts och en ny ska byggas. För Alia är det inte menings-fullt att hålla fast vid resterna av det förgångna och att återskapa dess myter och konstruktioner. Ska det förgångna definiera framtiden, eller kan överlevnaden grundas i något annat?
Bildmuseet / 40 år av internationell samtidskonst i Umeå
