Marjaana Kella (född 1961) är verksam i Helsingfors och tillhör en ny generation finska fotografer/konstnärer. I sommarens utställning på Bildmuseet ingår verk ur serien Interiors (1997) och porträttserierna Reversed (1997) och Hypnosis (1997-2000).
Kellas porträtt följer klassiska kompositionsprinciper, ändå är de allt annat än klassiska. Man kan ifrågasätta om de egentligen alls är porträtt. I Reversed avbildas personerna bakifrån; vi ser hår och nacke, skymtar ett öra. I serien Hypnosis ser vi människor under hypnos, fysiskt närvarande men med ansiktsutryck och gester som avslöjar att de mentalt befinner sig någon annanstans. Närvarande och frånvarande på samma gång. I utställningen ingår också några verk ur serien Interiors, bilder av rum som tömts på nästan samtliga meningsskapande föremål.
Genom den avslöjande skärpan i en hyperrealistisk yta försöker Marjaana Kella säga något om det fördolda. Med den ambitionen ansluter hon på ett naturligt sätt till den typiska konstbildens centrala paradox: att vara sig själv nog och att samtidigt hänvisa till det ögat inte kan se, objektet för vår fantasi. Givetvis finns därför möjligheten att se hennes bilder som modern metakonst. Men där finns också – även om hon inte själv uttrycker det så – en given klassisk referens i Velasquez: i kontrasternas spel, i skärpa och ljusintensitet, liksom i hennes intresse för reflektion i ordets bokstavliga och metaforiska betydelser.
Vad man efter denna insikt till slut projicerar i de porträtterade vakna människornas nackar, de hypnotiserade modellernas till synes avslappnade kroppspråk eller de tomma rummen, är betraktarens ensak.
En katalog till utställningen är utgiven av Van Zoetendaal Publishers 2002.
