En av Sydafrikas mest intressanta samtida konstnärer presenteras för första gången i en separatutställning i Skandinavien: Berni Searle. Bildmuseet visar i höst tre av hennes senaste videoverk.
Berni Searle arbetar med video, fotografi, objekt och installationer. Med ett exakt bildspråk konstruerar hon visuella iscensättningar som utforskar existentiella frågor om identitet, tillhörighet och främlingskap. Hon är ofta själv med som aktör, även om hennes arbeten inte kan beskrivas som biografiska. Searle skapar drömlika bilder och stämningar. Hennes verk behärskas ofta av stillhet men, under ytan vibrerar något som hotar.
Berni Searle (b. 1964) är baserad i Cape Town, Sydafrika, och är också aktuell som medverkande i årets Venedigbiennal.
Home and Away
Home and Away (2003) är en installation som består av två filmer. Verket tar sin utgångspunkt i Gibraltarsundet mellan Spanien och Marocko – dessa symbolladdade vattenmassor där människor i provisoriska och överlastade båtar gör riskfyllda resor från Nordafrika till Europa. Den ena filmen visar en kvinna flytande i det djupa mörka, lugna vattnet med den spanska kusten i fjärran. I den andra filmen syns den marockanska kustlinjen som fond. Verket förmedlar en känsla av ensamhet och utsatthet, mellan de avlägsna landmassorna i norr och syd. Vattnet är barriären mellan kontinenterna, där steget mellan realitet och dröm är lockande men förrädiskt. Denna spänning mellan hav och fastland framkallar en känsla av varsel och präglar verket Home and Away.
Stämningen förstärks av att Berni Searles röst upprepar de böjda formerna av verben att älska, att frukta, att lämna. Verket talar om tillhörighet och utanförskap men också om nostalgi som kan associeras med definitionen av hem. "Home and Away" är en betraktelse över möjligheter, förhoppningar och besvikelse.
A Matter of Time
I A Matter of Time (2003) skapar Berni Searle intrycket av en omöjlig rörelse mot jordens dragningskraft. En kvinnokropp framträder i bildens nederkant. Den rör sig mödosamt uppför en glasskiva täckt av olivolja. Men så snart kvinnan nått bildens övre kant, glider hon med ett otäckt gnisslande, tillbaka nedför den oljiga ytan. Bara för att genast börja den mödosamma ansträngningen på nytt. För varje gång kvinnan påbörjar sin kamp mot gravitationen så kommer kameran något närmare. Verket domineras helt av denna Sisyfos-kamp mot den hala ytan; en skickligt koreograferad betraktelse över rörelse och den egna kroppens begränsningar. Varje riskfylld passage andas tvekan och osäkerhet. När kommer något att ske?
Vapour
I Berni Searles Vapour (2004) rör sig silhuetter och skuggor av människor i ett nattlandskap bland eldar, rök och vattenånga. De tycks övergivna och vilsna som i efterdyningarna efter en oidentifierad händelse eller katastrof. I kastruller, placerade över öppna eldar, samlas ånga och tryck under locken som hotar att explodera. I Vapour skapar konstnären ett magiskt, poetiskt och hotfullt tillstånd.
