Kirunatopia / I skuggan av framtiden

Tolv internationella och svenska konstnärer över projektet Kirunas start och den starka kopplingen mellan stad och gruva, då och nu.

Staden Kiruna ligger ovanpå en av världens största järnmalmfyndigheter. Den grundades som ett modernt projekt vid en tid då Norrland med sina naturtillgångar kallades "Framtidslandet". Idag har gruvdriften orsakat sprickbildningar i marken som gör att staden står inför en historisk omvandling - stadskärnan måste flyttas.

Under 2010 och 2011 har konstnärerna Lara Almarcegui(Rotterdam), Agneta Andersson(Kiruna), Geir Tore Holm(Skiptvet), Dave Hullfish Bailey (Los Angeles), Lina Issa (Amsterdam), Ingela Johansson (Stockholm), Søssa Jørgensen (Skiptvet),  Britta Marakatt-Labba (Övre Soppero), Boris Sieverts (Köln), Ingo Vetter (Bremen) och Florian Zeyfang (Berlin) vistats i Kiruna i ett projekt initierat av Goethe-Institut Schweden. På Bildmuseet visas för första gången resultaten av deras undersökningar.

I utställningen medverkar också konstnären och filmaren Liselotte Wajstedt. Hennes dokumentärfilm Kiruna - Rymdvägen kommer att ha premiär under utställningsperioden.

I centrum av utställningen står en träkonstruktion som byggts efter ett sekelgammalt fotografi av Borg Mesch. Förlagan fungerade troligen som vindskydd för ballonguppsläpp vid markmätningar, här står konstruktionen som en symbol för moderniseringen och kolonisationen av norr.

Kirunatopia / I skuggan av framtiden är kuraterad av Kim Einarsson, Konsthall C och Brita Täljedal, Bildmuseet. Utställningen är en samproduktion mellan Bildmuseet, Goethe-Institut Schweden och Konsthall C i samarbete med Kiruna kommun och Konsthögskolan, Umeå universitet.

Läs mer om utställningen 

I ett brev från 1635 skriver riksrådet Carl Bonde till Axel Oxenstierna om silvermalmen i norr med en förhoppning om att Norrland skall bli det svenska Västindien¹. Med sina stora tillgångar på malm, skog och vattenkraft sågs Norrland tidigt som ett viktigt exploaterings- och kolonisationsprojekt men det är först under 1800-talet, i och med industrialismen, som det riktigt tar fart. Idéhistorikern Sverker Sörlin skriver: Den norrländska moderniseringen var snabb, dramatisk och ägde rum under former som väckte moralisk upprördhet och alstrade skarpa konflikter. Moderniseringen var tydlig². Han pekar på hur det industriella genombrottet kom med en ny bild av Sverige och ny syn på framtiden, där satsningar på vetenskap, teknik, konst och produktion skulle leda till ett land i framkanten. I denna, den svenska modernitetens berättelse, där framtid och framsteg kopplas samman, får Norrland med alla sina naturresurser en central roll. Norrland blir synonymt med Framtidslandet.

Det är i detta sammanhang och skede, vid det förra sekelskiftet, som staden Kiruna grundas i samband med att gruvbolaget LKAB etablerar sig på platsen. I bergen Luossavaara och Kiirunavaara finns en av världens mest lukrativa järnmalmsfyndigheter. Det hade man vetat sedan 1690-talet³, men det är först i slutet av 1800-talet med nya utvinningsmetoder och transportmöjligheter, som exploateringen av järnmalmen blir fullt möjlig. Med sitt läge och landskap blev Kiruna tidigt en projektionsyta för såväl utopiska idéer som naturromantiska föreställningar, vilket lockade många konstnärer till platsen. Under bolagets förste gruvdisponent, Hjalmar Lundbohm, byggdes en mönsterstad - ett toppmodernt samhälle med detaljerad regleringsplan, sammanhållen arkitektur och spårvagn. Malmen exporterades tidigt till Europa och järnet från Kiruna hade en betydande roll under andra världskriget.

Idag bryts malmen i Kiruna drygt tusen meter under markytan. Stålboomen på 2000-talet medförde att malmbrytningen har ökat kraftigt. LKAB är numer en viktig aktör på världsmarknaden med kunder i Europa, Nordafrika och Mellanöstern. Utvecklingen i Asien, framför allt i Indien och Kina, öppnar för nya marknader och att priserna på järn drivs upp. Idag är även intresset stort för att bryta andra mineraler i Kiruna-området. Drygt hundra år efter stadens grundade, har nu gruvdriften orsakat sprickbildningar i marken som gör att staden nu står inför en ny historisk milstolpe - stadskärnan måste flyttas. I januari 2007 fattades beslutet. Flytten har just börjat och finns närvarande i alla planer för Kiruna. Stadens framtid har på många sätt blivit synonym med flytten, och återigen har idéer om en ny mönsterstad dykt upp.

Kirunatopia / I skuggan av framtiden presenterar arbeten av tolv konstnärer. Utställningens titel är lånad från Sven Eric Liedmans bok I skuggan av framtiden - modernitetens idéhistoria. Framstegstänkandet som ett framtidstänkande i projektform är något som starkt präglat Kiruna då och nu. Just det moderna projektets start och landskapets förvandling till industriell resurs löper som en röd tråd i flera av verken. Utställningen är installerad runt en stor träkonstruktion av Florian Zeyfang, bestående av två tvärställda väggar i kors i rummets mitt. Förlagan till den finns på ett fotografi taget av Borg Mesch som blev känd för sina bilder av nybyggarsamhället Kiruna och byggandet av malmbanan runt förra sekelskiftet. Träkonstruktionens ursprungliga användning är inte helt klar, men troligen fungerade den som vindskydd för ballonguppsläpp i samband med mätningar för anläggningsarbete. Här, i utställningen, blir den en symbol för moderniseringen och koloniseringen av norr.

I Britta Marakatt-Labbas arbete kopplas den förestående stadsflytten samman med Kirunas historia som nybyggarsamhälle och kolonisationsprojekt. Hon låter goahtinlávvuns dörr bli symbol för dagens situation - att befinna sig i ett övergångsläge - men den påminner oss också om den nomadiska kultur som länge präglat platsen. Flytten av hus har ännu inte börjat, men kartorna på turistinformationen och stadshuset i Kiruna visar var stadens nya gränser kommer att sträcka sig, etapp efter etapp. Trots de framåtblickande planerna för staden, är många av konstverken tillbakablickande. En annan historieskrivning med fokus på den personliga upplevelsen snarare än den geografiska innebörden av flytten är något som förenar många av verken. Spekulativa kartläggningar, personlig reseskildring, närläsningar av landskapet och samtal med de boende ger nya perspektiv på staden.

Lara Almarceguis och Ingo Vetters båda arbeten ger på olika sätt konkreta bilder av framtiden genom tillbakablickar. Almarcegui har intresserat sig för området Tuolluvaara, den plats där den nya stadskärnan är planerad att byggas. I en folder presenteras områdets bakgrund och tidigare användning, och därmed berättar hennes arbete även om ett framtida Kirunas historia. Vetter har utgått från Ön i Kiruna, ett område som tömdes redan på 1970-talet på grund av sprickbildningar. Idag är det en vildvuxen och inhägnad riskzon som inte får beträdas. Det ger oss en hint om hur platsen för den nuvarande stadskärnan kan komma att se ut i framtiden.

En undersökning som markerar en annan viktig milstolpe i såväl nationell som lokal historia är Ingela Johanssons arbete. Projektet utgår från den konstsamling som skänktes av konstnärer runt om i landet till stöd för gruvarbetarna under den stora gruvstrejken 1969-70 i Kiruna, Malmberget och Svappavaara. Arbetet handlar om historieskrivning och solidaritet, och belyser samtidigt en tidpunkt som senare kommit att beskrivas som den svenska modellens kollaps. Det handlade om en vild strejk i protest mot LKAB, det egna fackförbundet och en kritik mot socialdemokratins hegemoni. Den blev den tändande gnistan i den strejkvåg som satte igång i Sverige i slutet på 1960-talet och under tidigt 1970-tal och som senare kom att förändra arbetslagstiftningen. Konstsamlingen sträcker sig över flera väggytor i utställningen och påminner oss om den andra sidan av moderniseringsprojektet, Kiruna som en viktig plats för politiskt motstånd och solidaritet.

Konstprojekten har utvecklats inom ramen för Kirunatopia, ett research- och ateljévistelseprojekt i Kiruna initierat av Goethe-Institut Schweden. Det startades 2010 med möten i Kiruna med alla deltagare. Under 2011 har konstnärerna under olika perioder gjort research på plats, för att i slutet av året sammanstråla för att dela med sig av sina erfarenheter. För några av konstnärerna var Kiruna vardag, för andra var det bara en prick på kartan när projektet startade. Inbjudan till projektet var mycket öppet formulerad. Det fanns inget förutbestämt tema, men däremot en plats med en specifik situation. Den förestående stadsflytten och stadens ekonomiska och politiska historia har varit utgångspunkt för projektet. Som helhet rymmer projektet en mängd olika aspekter som vuxit fram över tid. Flera av konstnärernas arbeten är fortfarande under utveckling. Det curatoriska arbetet sker parallellt med det konstnärliga researcharbetet och handlar om att se det framväxande materialet ur olika perspektiv i relation till de platser där det visas. Kirunatopias kommande utställningar kommer att fokusera på olika aspekter i materialet, och därför få nya titlar, format och delvis innehåll. Under 2013 planeras en utställning av projektet i Kiruna, då i en annan skepnad och sett ur ett annat perspektiv.

Läs mer på projektet Kirunatopias blog

--------------

¹ Sverker Sörlin, Framtidslandet: Debatten om Norrland och naturresurserna under det industriella genombrottet  (Carlsson, 1988), s. 30 
University, Miscellaneous Publications 8, Umeå, 1989), p. 30

² Ibid, s.15

³ A Historic Journey, LKAB