Nanna Johansson / Serier, Vy från utställningen, Bildmuseet, 2012
Nanna Johansson / Serier, Vy från utställningen, Bildmuseet, 2012
I sina satiriska bilder och texter driver Nanna Johansson med populärkulturens och reklamens stereotyper kring könsroller och ideal. Med svart humor visar hon på den förvirrande värld som en ung människa möter idag.
På Bildmuseet presenterar Nanna Johanssson (f. 1986) ett urval bilder ur sin produktion tillsammans med nytt material, särskilt producerat för utställningen. Nanna Johanssons serier och illustrationer har publicerats i bland annat ETC, Galago, Sydsvenskan, Bang, Verdens Gang och på den egna webbplatsen. Under 2012 utkom hennes tredje seriealbum Välkommen till din psykos.
Nanna Johansson arbetar också med kulturjournalistik och har har medverkat i de satiriska humorprogrammen Pang Prego och Tankesmedjan i P3.
Bildmuseet visar en utställning med serietecknaren Nanna Johansson från 14 oktober till 2 december 2012. Här följer en kort intervju som intendent Lisa Lundström gjorde inför utställningens öppnande.
När började du teckna serier?
Det finns faktiskt en tydlig startpunkt - i alla fall för när jag började teckna "medvetet"; våren och sommaren 2006. Det var månaderna innan det val som skulle komma att innebära minst åtta års högerstyre och jag var så fruktansvärt ledsen. Jag var ledsen på politiken, på samhället, på de frågor som diskuterades. Någonting inom mig ville svara på allt det där idiotiska som sades, men det har aldrig legat mig nära till hands att skriva insändare. Så jag började teckna istället, nästan som terapi. Jag tecknade massor av bilder och serier som så småningom fyllde min lilla lägenhet på 19 kvadratmeter. Till slut kände jag att de inte bara kunde ligga där och skräpa, så jag skannade dem och startade en hemsida. Det, i sin tur, ledde till att jag kom i kontakt med en massa andra tecknande människor och fick upp ögonen för Serieskolan i Malmö - där jag sedan tillbringade två år.
Vad är du intresserad av att få fram i dina serier?
Det är olika från serie till serie. Ibland har jag ett tydligt budskap; jag har tänkt på något och vill diskutera det med omvärlden. Ibland vill jag bara underhålla. Och med jämna mellanrum vet jag inte vad fan jag håller på med. Den skissbok jag visar upp i utställningen är ett ganska bra exempel på det sistnämnda. Men jag gillar den ändå.
Du har också arbetat med radio. Finns det likheter med det du gjort för radio och ditt serietecknande?
Ja, absolut. Vissa serier jag gjort har initialt varit en radioidé och vice versa. Men generellt brukar jag tänka att långa resonemang, dagsaktuella spaningar och vissa typer av ironi gör sig bättre i radio, medan enklare, tidsbeständigare och slagkraftigare budskap lämpar sig bra för serier. Att teckna en serie är en ganska långsam process, så när den väl är färdig vill man inte att den ska åldras för fort.
Vad kan du berätta om de bilder och serier du visar på Bildmuseet?
Jag har försökt utmana mig själv genom att arbeta med olika tekniker. Vanligtvis tecknar jag bara serier i tusch och färglägger dem i datorn, men här har jag lekt med olika material: akryl, lera, pysselögon, tidningsurklipp, klistermärken, med mera. En sektion består bara av självporträtt - även om ingen annan än jag själv tycker att de liknar mig. Där experimenterar jag med att placera mig själv i olika vanliga och ovanliga kvinnoroller. Skulle jag ge självporträtten ett gemensamt namn skulle det vara "I'm every woman", som låttiteln.
