Konsthögskolan Umeå / I Cut across the Stream

Under de senaste två åren har masterstudenterna på Konsthögskolan i Umeå arbetat i ateljéer och verkstäder med utsikt över Umeälven: en mäktig ström under sommaren och en isbelagd, vidsträckt duk under den långa halvarktiska vintern. 
 
Tillsammans med Konsthögskolans lärare, gästande internationella konstnärer, curatorer och teoretiker har studenterna förhandlat fram sina konstnärliga riktningar och korsat många strömningar av idéer och praktiker på vägen. I årets masterutställning bjuder de nyexaminerade konstnärerna in dig att följa med på detta kryssande. 
 
Hur håller man distansen i dagens flod av information, observerar strömningar från det förflutna och nuet för att avgöra var man ska korsa dem, hur våldsamma strömmarna än kan vara? Vad håller dig fången på denna sida av floden och vilka horisonter föreställer du dig och skapar när du kliver ur båten eller lämnar kända stränder för vågor och en öppen horisont? 
 
Årets masterutställning från Konsthögskolan, Umeå universitet, presenterar verk av Oliver Bugge, Linn Byrkjeland, Noa Costas Martín, Gideon Eillert, Emie // Eva-Marie Elg, Therése Hurtig, Kiril Prikazcik, Eric Seppas, Rebecca Sharp, Fredrik Zanichelli, Anna Zingmark och Jo Öqvist.  
 
Kristina Buch 
Konstnär och professor vid Konsthögskolan, Umeå universitet. 
Huvudhandledare för årets examinerande masterstudenter i fri konst.

VERKLISTA

Oliver Bugge (f. 1990, Kolding, Danmark)

The Rhythmic Rise and Fall of the Currents, 2023   
Bronsskulptur på pall av trä från skeppsvrak bärgade på 1920-talet, framförallt  från Riksäpplet, ett svenskt krigsfartyg som sjönk 1676 i Stockholms skärgård

Breath Heard from Afar, 2023 
2200 år gamla keramikskärvor från Nexø, Danmark, i ett kärl av aluminium. De keramiska fragmenten används med tillstånd av Bornholms museum

ΑΡΓΩ, 2023 
Oljefärg på havsslipad glasfiber funnen vid Medelhavskusten

Niña, 2023   
Oljefärg på havsslipad glasfiber funnen vid Medelhavskusten

Centaur, 2023 
Oljefärg på havsslipad glasfiber funnen vid Medelhavskusten

The Moraira Map, 2023
Havsslipad glasfiber funnen vid Medelhavskusten

Oliver Bugge intresserar sig för det förflutnas roll i samtiden. I The Rhythmic Rise and Fall of Currents undersöker han renässansens mångsidiga natur; en era som återuppväckte idéer från antiken och då humanismen och en ny syn på naturen växte fram. Men det var också en period av maktcentralisering och krigföring med imperialistiska anspråk som innebar utnyttjande av människor och exploatering av naturen genom gruvdrift och skogsskövling.

Även verket Breath Heard from Afar bearbetar kopplingen mellan vår tid och ett avlägset förflutet. Keramikskärvor från järnåldern kombineras med nutida material som aluminium och plast i ett verk som överbryggar tidsspannet på över tvåtusen år.Hantverksskicklighet och materialkännedom är grundläggande för Bugges konstnärskap. Det förenar han med ett idébaserat förhållningssätt och historievetenskaplig teori. I sin konst strävar han efter att koppla samman motsatser för att nå en syntes; verk med en tillbakablickande karaktär balanseras av något samtida.

Linn Byrkjeland (f. 1991, Korsholm, Finland) 

 A Slender Arc of Light, 2023   
Installation med akrylmåleri på bomullsduk

Mikrokosmos, 2023 
Blyertsteckningar på papper 

Linn Byrkjeland arbetar med måleri och teckning för att skapa visuella berättelser i ett mytologiskt laddat universum inspirerat av skogarna i Korsholm i Finland, där hon växte upp. De varelser och scenarier som hon konstruerar rör sig mellan de jordiska elementen, rymden och andra dimensioner. Byrkeland kombinerar det rationella och det absurda för att metodiskt luckra upp våra djupt rotade verklighetsuppfattningar och låta oss omfamnas av en parallell värld. 

I verket A Slender Arc of Light undersöker Byrkjeland färg, form och rörelse i både bild och rum. Genom kraftfulla penseldrag och svävande målningar skapar hon fönster till sitt universum – ett sätt att se in och att se ut. Fönster som gränser mellan dimensioner och rum, som genomskinliga förbindelser mellan två världar. 

Noa Costas Martín (f. 1999, Nigrán, Spanien) 

The Animal Language, 2023 
Installation med textil, harts, vax, keramik och kollage 

Noa Costas Martín lägger stor vikt vid arbetsprocessen och intresserar sig för frågor kring minne, kulturarv, arvegods samt rummet och vad som tar plats i det. Materialens ursprung och förutsättningar samt de sätt som hon använder dem på är avgörande för hennes konstnärliga praktik. Mediet varierar från verk till verk, men materialens ursprung och skapandets processer är ofta lika viktiga som det uppnådda resultatet. 

Installationen The Animal Language består av små skulpturer som skapar omgivning och en suggestiv, drömlik atmosfär. Hur stor plats borde du ta – hur stor plats vill du egentligen ha? Vilka förhållanden och situationer har fått dig att tänka på det sättet? Genom olika material, som textil, harts, keramik och kollageteknik möter Noa Costas Martín denna fråga med ett svar i fysisk form, som en återspegling av hennes konstnärliga processer under de senaste tre åren. 

Gideon Eillert (f. 1993, Hengelo, Nederländerna) 

To Meet You on Your Own Terms, 2023 
Olja på linneduk 

To Have no Need for Answers, 2023 
Olja på linneduk 

To Welcome It Back, 2023 
Olja på linneduk

Gideon Eillerts måleriprocess är intuitiv och har inget definitivt slut. Den utgår alltid från en idé, men djupare lager avslöjar sig genom oväntade vändningar under arbetets gång. För honom är den här processen aldrig helt avslutad och ett verks betydelse aldrig slutgiltig. Hans koncept utgår från det absurda och hur människor kan möta det i sitt sökande efter mening och förståelse för världen och varandra. För Eillert framstår det absurda som ett missförstånd mellan människan och verkligheten. 

Målningarna är föreställande men vi kan också se dem som ren färg på en duk, låta dem pendla i friktionen mellan att vara och att inte vara. I Sverige har Eillert börjat att uteslutande måla objekt från naturen, men han behandlar dem som individer i ett porträttlikt format. Isolerade från sin naturliga miljö finner de här sin plats i en annan kontext och möter dig som betraktare på dina villkor. 

Emie // Eva-Marie Elg (f. 1982, Borlänge) 

A Sexual Series: Visningsex, 2016–2023
Video, internetbaserad installation
3.50 min 

HUMAN POWER BOT PLUG by E-ME: Prototype II, 2023
Skulptur: glas, termoelektrisk teknologi
I samarbete med Anders Lundström

I sina verk fokuserar Emie // Eva-Marie Elg på sexuella teman som utmanar maktförhållanden. Genom cyborgdrag, performance, video och installation behandlar hon sina motiv med ett posthumanistiskt perspektiv på människans plats i världen och relation till den Andra (robot, djur, natur etc.). A Sexual Series är en serie konstnärliga självreflektioner som Emie påbörjade 2016 under en masterkurs vid Stockholms Dramatiska Högskola. Temat hämtade hon från egna erfarenheter som asexuell, dvs att inte känna sexuell attraktion, men också av att ha metalldelar i kroppen efter en skoliosoperation. Det resulterade i ett cyborgdrag-alterego, en sexbot som metafor för det posthumanistiska i hennes kropp. 

Installationen A Sexual Series: Visningsex består av tre videor som representerar serien som helhet; Ace of Baes (2016–pågående), Touch Me Instead (2020) och UNI VERSE ◆ UNIRE(LI)GION (2020–21) samt skulpturen HUMAN POWER BOT PLUG by E-ME: Prototype II (2023). Musiken i installationen har skapats i samarbete med Fredrik Hjalmarsson och Bobby Corolla. Emie har tidigare varit verksam som konstnär i Malmö och London. 

Therése Hurtig (f. 1987, Norrköping) 

Bo Peep? Ah ha ha ha!, 2023 
Serie av fyra oljemålningar på linneduk 

Therése Hurtig arbetar främst med måleri och teckning, ofta förankrat i nostalgi och populärkultur. Hon intresserar sig för det primitiva, instinktiva och irrationella hos människan och ser skapandet som ett sätt att bena ut och försöka förstå de psykologiska motstridigheter som ligger i människans natur. Verket Bo Peep? Ah ha ha ha! består av en serie målningar baserade på scener ur Walt Disney’s De tre små grisarna. Nakna grisrumpor i flykt från den stora stygga vargen väckte främmande känslor av lust och äckel hos Hurtig som barn. Senare skulle hon förstå att det handlade om ett slags sexuellt uppvaknande. Under processen har hon fokuserat på begrepp som ”tabu” och ”samtid” och hur omvärldens påverkan formar en människa under uppväxten. Frågan hon ställer är: När sammanflätas, eller rentav erövrar samhällets sociala strukturer och normer våra medfödda, instinktiva begär och drifter? 

Kiril Prikazcik (f. 1999, Visaginas, Litauen) 

Guilts From Childhood, 2023
Bread Tasted Better When Everyone Was Home, 2023
Paralyzing Truth, Where Even Water Sets You on Fire, 2023
Time Is Healing Without You, 2023
Loyalty, Painted in A Beautiful, Destructive Way, That Even Birds Came Flying to Your Arms, 2023
Serie av målningar: Gouache på papper 

Kan landskap bära känslor och väcka bortglömda minnen? Kan de göra oss medvetna om våra undangömda känslor? Det är frågor som Kiril Prikazcik utforskar i sitt landskapsmåleri. Känslor och minnen tar form som landskap och presenteras för oss betraktare som en av många möjliga variationer på hur denna känsla eller detta minne kan se ut. Målningarna vill visa att känslor är ett spektrum och att samma känsla kan uppfattas på olika sätt. En människas lycka kan någon annan uppfatta som sorg. 

Prikazcik arbetar med imaginära landskap, födda ur oberäkneliga tankar och känslor. Målningarna fungerar som dagbokssidor. Med sina verk bjuder konstnären in oss att öppna oss för varandra, berätta om hur målningarna påverkar oss och om de får oss att minnas något kärt, men bortglömt. 

Eric Seppas (f. 1989, Västmanlands skogar) 

Fast emellan mitten med mig, 2023 
Rumslig installation: Olja på duk, jord och lera 

Eric Seppas kombinerar måleri och rumsinstallation i verk som ställer frågor om vår samtid. Han intresserar sig för rumsligheter i både yttre och inre världar, för gruppdynamik och förhållanden mellan rum som vi delar med andra. Seppas reagerar på den ökande polariseringen i samhället och hur den sipprar in i våra medvetanden. Människans idéer tycks sprida sig som virus och skapa system, missförstånd uppstår fastän vi egentligen delar samma rum. Positioner och åsikter blir tvingande när vi färgas av omgivning, vänner och familj.  

I installationen Fast emellan mitten med mig domineras rummet av stora målningar som omringar oss som betraktare. I måleriet syns speglingar, ekon och upprepningar. Eric Seppas försätter oss i en känsla av att vara fångade i ett mellanrum. Jordhögen får representera människans tillvaro och lämningar, påverkade av slitningar och polarisering. I jorden finns vår historia och vår framtid och den kan befruktas och skapa tillväxt. Förändring sker, men långsamt. 

Rebecca Sharp (f. 1989, Stockholm) 

Instar, 2023 
Skulptur av stengodslera och nedbrytbar bioplast

Rebecca Sharps konstnärskap präglas av hennes strävan efter att förstå sin omvärld och sin plats i den. Hon arbetar konceptuellt och låter idén avgöra vilka material eller medier som den bäst kan uttryckas genom.  Skulpturen Instar visar en process av kontroll och kollaps. För konstnären fungerade arbetet med verket som ett slags ömsande. Hon ser det som ett självporträtt, men även ett porträtt av vår tid.

Fredrik Zanichelli (f. 1995, Malmö)   

Bojen var i slutändan borta, 2023
Installation och publikation

Bojen var i slutändan borta och ön var lika (o)nåbar som alltid, 2023 
Patinerad koppar, stålvajer, surrningsfäste 

Bojen var i slutändan borta men sen fick älven ge vika för avståndet I, II och IV, 2023 
Granträ, aluminium, stålvajer, surrningsfäste

I sin konst utforskar Fredrik Zanichelli fenomen som vid en första anblick kan verka självklara. Företeelser som minnen, tid och avstånd prövas och omvärderas, blir till visuella berättelser där det vi tar för sanning ifrågasätts och luckras upp. Han låter verken ta form i samverkan med de olika materialen och deras inneboende karaktärer. 

I installationen Bojen var i slutändan borta speglar Zanichelli landskapet utanför Bildmuseet med hjälp av koppar, vajrar, granträ, aluminium samt en publikation. Verket har sitt ursprung i konstnärens relation till Ön, på vilken han aldrig satt sin fot men som han har utforskat under båtfärder på älven i en uppblåsbar gummibåt. Under dessa passerade han även en boj, som senare försvann. 

”Relationen mellan mig och bojen visade sig, liksom relationen med Ön, tyda på att avstånd inte alltid är motsatsen till närhet; att förlust inte alltid är motsatsen till förvärv”.

Anna Zingmark (f. 1990, Gällivare) 

Vi sitter kvar tills alla är klara, 2023 
Installation med stengodslera, trä och ljud (5 tim)

Anna Zingmark intresserar sig för människans andliga natur och vårt sökande efter tillhörighet. Genom att skapa interaktion i tillfälligt sammansatta grupper undersöker hon gruppdynamik, strukturer och hierarkier. Det kan vara en ylande flock människor i skogen eller en samling objekt i utställningsrummet. 

Med ljud, röst, skulptur och text som främsta medier ställer hon frågor om gruppens vara och icke vara, om dess potential och faror. I installationen Vi sitter kvar tills alla är klara står krukor frusna i en rörelse på väg nedför ett kollapsat bord. En högljudd kollision är att vänta, men ännu har den inte hänt. I stället hörs ett samtal mellan krukorna, ekon från handlingar som tidigare har utförts på bordet. Anna Zingmark uppmärksammar oss på ljuden från det förflutna, på det som är och det som komma skall. Vad är det vi hör? 

Jo Öqvist (f. 1977, Uppsala)  

Utan titel, 2023 
Kolteckningar på vägg 

Utan titel, 2023 
Skulpturer av återanvänt material; trä, skumgummi, kuddar, täcken, tyg 

Jo Öqvists konst rör kroppen, den mänskliga kroppen och den icke-mänskliga kroppen. Den queera, icke-binära, tjocka kroppen. Hen gestaltar kroppar i relation till varandra i ett pågående skeende, i rörelse. Det handlar om närhet och avstånd, om kroppsliga erfarenheter. Verken berättar om begränsning och förmåga, om agens och kraft. De har en direkthet i uttrycket med tydliga spår av görande. Teckningarna är gjorda i relation till konstnärens egen kropp. För att överskrida dess begränsade räckvidd har hen använt en stege som hjälpmedel i den största teckningen. Skulpturerna är skapade av begagnade material som bär en historia. Ett täcke från en loppis blir en gestalt, en närvaro av någon. En kropp att relatera till vår egen.